Bestämde mig för att ta ett senare tåg hem. Dels för att hinna sitta kvar med Annie i skolan och plugga och dels för att slippa sitta och vänta i 20 minuter hos tandläkaren. Detta betyder att jag skulle ha 5 minuter att springa över till tandläkaren på när jag väl var framme i Skillingaryd. Hade dock tittat fel på jlt, vilket jag upptäckte aningen försent.

När jag drog mig neråt tåget insåg jag alltså att jag skulle befinna mig på hemmaplan 10 minuter efter min tandläkartid. Alltså 10 minuter förseeeeent. Satt i ett svettigt och proppfullt tåg med tanken "åk fortare" i huvudet hela vägen. Hade ändå tur för tåget stannade inte på alla hållplatser. Och ännu mer tur att jag inte blev så sen så att de inte tog emot mig där inne. Pust!

Tandläkaren frågade slutligen om det var okej om hon florlackade mina tänder. (Ni vet, den där äckligt gula banan-smakande lacken som man som liten satt och skrapade bort från tänderna så fort man kommit ut därifrån). Detta innebär nu att jag inte får äta på en timma. Vad förväntade hon sig för svar? Skulle jag säga "Nej tyvärr, jag har inte ätit på ett jävla bra tag så det går inte för sig" ? När hon står fullt utrustad med sin grejsimojs med den illasmakande lacken och det blåsande röret i näven? Det var bara att öppna käften och se glad ut. Mindre glad då man var klar. Gick hem. Med en mullrande och tom mage som inte fått något i sig sedan lunchtid vid 11 i förmiddags. Lite soppa var allt.

GREJT!


Det var meningen att jag skulle haft lite torsdagsmys med Madde ikväll.
Sticka ner till hemköp för att handla en fet godispåse och sedan hem till henne för att se Bröllopsduellen.
Inser nu att jag får vänta tills fredagsmyset imorgon.
Med tanke på att min matteläxa är oklar och jag skulle behöva sova tidigt.


Men imon...
Imon, imon, imon , imon!

DÅ är det fredag! ♥





/J.C♥