Gustaf..

Ledsen att jag inte kunde närvara på din minnesstund. Gjorde allt för att försöka. Ställde mig i duschen och började göra mig i ordning för att komma iväg. Men kroppen sa ifrån även idag. Är riktigt besviken att jag inte kunde. Men du ska veta att jag försökte. Ville tänka på dig. Ville få mig själv att inse att det finns så mycket värre saker i världen än en fjuttig förkylning. Men hostan sitter i mer än någonsin och det sista jag vill göra är att sabba för alla de andra som sitter i samma lokal och på samma plats som jag skulle, för att ha en tyst minut. Jag valde att stanna hemma.

Klockan är snart 09.00, och jag kan ligga här hemma i min säng och föreställa mig hur varenda en står och väntar på att få samlas tillsammans. För att få tänka och minnas allt som du lämnat kvar hos oss. Alla fina minnen med dig. Du vet att jag så gärna varit där nu, med alla de andra. Hade inte velat annat än att visa dig hur otroligt många som har ett tomt svart hål inom sig sedan den dagen då du plötsligt försvann. Hade velat förklara för dig hur stor saknaden är här hos oss och att det finns en plats kvar i våra hjärtan, som alltid kommer vara din.

Du ska inte tro att jag struntar i allt bara för att jag inte kommer utanför dörren idag.
Tvärtom så får jag nog mer egen tid att tänka.

Jag hoppas att du ser oss här nere.
Hur vi tänder ljus för dig.
Hur mycket du betyder för oss.
Hur vi tackar dig för den tid vi fått uppleva med dig vid vår sida.




1 december 1993 - 5 februari 2010


Vila i frid.

Nu ska jag gå ner för trappan för att plocka fram frukost.
Jag ska tända ljus för dig.
Flera stycken.
Min vän.




/J.C♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0