R.I.P Gustaf Granstrand
En chock.
En ofattbar händelse.
Ett ord, och det är över.
Du fina människa, kille, vän och klasskamrat. Varför? Du?
Det kan inte vara sant. Det kan inte. Vill inte. Jag vill inte förstå.
Kontakten mellan dig och mig var inte jättestark. Men det spelar inte så stor roll. För du fanns där. Som alla andra i klassen mellan mellanstadiet och nian. Snäll var du också. Snällare och omtänksammare människa skulle man få leta efter. Minns hur avundsjuk jag var på dig. Då du satt där med dina MVG fastän jag visste att du inte läst på ett dugg till proven. Du kunde allt ändå. Du var SÅ smart.
Kommer ihåg de tillfällen då du och jag möttes på vägen hem från skolan. Pratade om allt som hänt under dagen. Skrattade åt roliga händelser. Jag kommer ihåg det så väl. Likaså sist jag såg dig. Då du fick syn på mig när jag hoppat av tåget. Då du väntade tills jag hunnit ifatt dig, så vi kunde prata och ta sällskap uppför backarna.
Det var sista gången jag såg dig. Sista gången jag fick se din blonda lugg slängas åt sidan och ditt leende att lysa.
Nu är du borta.
Men du ska veta att du finns kvar.
Ditt namn finns inskrivet i våra hjärtan.
Det är inget som suddas ut.
Du suddas aldrig bort från vår gamla fina klass och goa stämning som vi haft genom åren.
Tillsammans, ska vi minnas de bra stunder som vi delat, tillsammans med dig.
Tillsammans med vår egen Gustaf, "Granis", GG, och Gurra.
Finner inga ord för den sorg som denna eftermiddag/kväll hängt i luften.
Jag vill därför nämna att jag vill sända en alldeles extra tanke, till alla de nära anhöriga som idag förlorat en kompis, klasskamrat, ett syskon och framför allt en alldeles för ung son.
Efter tiden som gått har jag insett...
Att världen är orättvisare än någonsin och att man verkligen inte inser var man hade förrän man förlorat det.
Gustaf.
Vila i frid.
♥
/J.C♥
En ofattbar händelse.
Ett ord, och det är över.
Du fina människa, kille, vän och klasskamrat. Varför? Du?
Det kan inte vara sant. Det kan inte. Vill inte. Jag vill inte förstå.
Kontakten mellan dig och mig var inte jättestark. Men det spelar inte så stor roll. För du fanns där. Som alla andra i klassen mellan mellanstadiet och nian. Snäll var du också. Snällare och omtänksammare människa skulle man få leta efter. Minns hur avundsjuk jag var på dig. Då du satt där med dina MVG fastän jag visste att du inte läst på ett dugg till proven. Du kunde allt ändå. Du var SÅ smart.
Kommer ihåg de tillfällen då du och jag möttes på vägen hem från skolan. Pratade om allt som hänt under dagen. Skrattade åt roliga händelser. Jag kommer ihåg det så väl. Likaså sist jag såg dig. Då du fick syn på mig när jag hoppat av tåget. Då du väntade tills jag hunnit ifatt dig, så vi kunde prata och ta sällskap uppför backarna.
Det var sista gången jag såg dig. Sista gången jag fick se din blonda lugg slängas åt sidan och ditt leende att lysa.
Nu är du borta.
Men du ska veta att du finns kvar.
Ditt namn finns inskrivet i våra hjärtan.
Det är inget som suddas ut.
Du suddas aldrig bort från vår gamla fina klass och goa stämning som vi haft genom åren.
Tillsammans, ska vi minnas de bra stunder som vi delat, tillsammans med dig.
Tillsammans med vår egen Gustaf, "Granis", GG, och Gurra.
Finner inga ord för den sorg som denna eftermiddag/kväll hängt i luften.
Jag vill därför nämna att jag vill sända en alldeles extra tanke, till alla de nära anhöriga som idag förlorat en kompis, klasskamrat, ett syskon och framför allt en alldeles för ung son.
Efter tiden som gått har jag insett...
Att världen är orättvisare än någonsin och att man verkligen inte inser var man hade förrän man förlorat det.
Gustaf.
Vila i frid.
♥
/J.C♥
Kommentarer
Postat av: Rasmus Flor
Jävligt fint skrivet du! G.Granstrand<3
Trackback
