tiden då jag hoppades..

Var förut.
Då.
Den tid och stund är nu förbi..

Egentligen för väldigt längesedan. Då jag stod på balkongen i värmen, lät blicken koncentrerat fastna på de färgsprakande raketerna som konstant smälldes upp mot den mörka natthimlen över havet.
Nyår. Då jag lovade mig själv en enda sak. Ett enda löfte. Litet, men ändå så stort. Att glömma det negativa som nu är förflutet och sluta att hoppas, för att därmed slippa bli besviken. Ändå fick jag uppleva det igen.
Besvikelse. Smärta. Ilska på mig själv som borde förstått redan innan att det inte skulle bli som jag ville och hoppades på.

Du var så svår att motstå.
Jag var så lätt att övertala.
Ändå blev allt fel. Fel dag, fel känsla, fel tidpunkt.
Men du, du var så nära "rätt" du kunde komma.

Jag har lärt mig en sak...

Sluta att hoppas.
Du blir bara besviken.


Det är dax att gå vidare.
And..
I will be strong even if it all goes wrong!



/J.C♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0